Traditionella redogörelser för mänsklighetens skapelse

Teologiska texter och muntliga traditioner över olika kulturer beskriver människans ursprung som en avsiktlig handling av en gudomlig skapare. Även om specifika detaljer varierar, följer dessa konton vanligtvis en sekvens som involverar användningen av naturliga element och infusion av liv.

Vanliga element i skapelseberättelser

Användningen av markbundna material som lera, damm eller jord för att bilda den fysiska kroppen.
En specifik gudomlig handling, ofta beskriven som att andas eller tala, för att ge liv åt den livlösa formen.
Människornas begåvning med unika egenskaper, såsom medvetande, språk och moraliskt resonemang.
Skapandet av en första människa eller ett första par för att tjäna som alla människors förfäder.
Tilldelningen av ett specifikt syfte eller roll, till exempel förvaltande av den naturliga världen.

Den gudomliga skapelsens sekventiella process

Förberedelse av miljön: Den fysiska världen, inklusive ljus, vatten och mark, är etablerad före mänskligt liv.
Val av material: Skaparen samlar element från jorden för att forma människofiguren.
Animation: Skaparen förmedlar en själ eller livskraft till den formade kroppen.
Instruktioner för att leva: De första människorna får kommandon angående sin kost, beteende och ansvar.
Differentiering: Skapandet av en följeslagare eller etablerandet av kön för att underlätta gemenskap och fortplantning.

Jämförelse av berättelser om skapelse från Bibeln

Traditionskälla	Primärt material	Act of Animation	Utsedd roll
Genesis (hebreiska/kristna)	Dam från marken	Andas in i näsborrarna	Belägg och styr jorden
Koranisk (islamisk)	Lera och förändrad lera	Andens blåsning (Ruh)	Efterträdare/Förvaltare (Khalifa)
Traditionell rabbinsk	Jord från fyra hörn	Utlåtande av en levande själ	Partner i skapandet

De flesta traditioner betonar att människor var det sista tillägget till den skapade ordningen. Denna placering antyder en position av betydelse eller en kulmination på den kreativa processen. Berättelserna tjänar till att förklara förhållandet mellan den gudomliga, den fysiska världen och den mänskliga arten.