Förstå storleken på en förtrollad hjortticka

Hjortfästingar (Ixodes scapularis), även känd som svartbenta fästingar, genomgår en betydande förändring i storlek och utseende när de äter.

En översvälld fästing har framgångsrikt ätit en blodmåltid, vilket får dess kropp att expandera dramatiskt för att rymma blodet.

Kännetecken för Engorgement

Ofodrad storlek: Innan utfodring är vuxna hjortfästingar av honkön vanligtvis 3-5 mm långa, jämförbara med ett sesamfrö. Nymfer är ännu mindre, vanligtvis mindre än 2 mm, liknar ett vallmofrö.
Matningstid: Fästingar kan sitta kvar och äta i flera dagar (vanligtvis 3-7 dagar för nymfer och vuxna honor) för att bli helt uppsvällda.
Färgförändring: När fästingen fylls med blod ändras dess kropp från mörkt rödbrun eller svart till gråblå eller rödbrun, ofta mer genomskinlig.
Formförändring: Fästingens platta, ovala kropp blir märkbart rundad och svullen, ibland som en liten ballong.

Engorged Deer Tick Storlekar

Engorged nymf: En helt fylld nymf kan växa till cirka 1,5-2 mm i diameter, potentiellt nå upp till 3-4 mm. Den ser ut som en liten, mörk pärla.
Vuxen hona som är fullvuxen: En vuxen hjortfästhona kan expandera avsevärt och nå 10-12 mm i längd och bredd när den är helt uppsvälld. Denna storlek är jämförbar med en liten druva eller blåbär.
Vuxen hane: Vuxna hjortfästingar av hanar sväller inte i samma utsträckning som honor. De förblir relativt små, vanligtvis runt 3-5 mm, även efter utfodring, eftersom deras primära roll är parning snarare än omfattande blodmjöl för äggproduktion.

Storleksjämförelse för rådjurfästingar: Unfed vs. Engorged

Ticka Stage	Omatad storlek	Engorged Storlek (ungefärlig)	Utseendeanteckningar
Nymf	Mindre än 2 mm (vallmofrön)	1,5 - 4 mm (liten pärla)	Platt, mörk (omatad); Rund, gråblå, svullen (uppsvälld)
Vuxen kvinna	3 - 5 mm (sesamfrö)	10 - 12 mm (liten druva/blåbär)	Platt, rödbrun kropp med svart scutum (omatad); Rund, gråblå/rödbrun, kraftigt svullen (uppsvälld)
Vuxen man	3 - 5 mm (sesamfrö)	3 - 5 mm (lätt expansion)	Helt mörkbrun/svart, hårt skal (minimal förändring vid utfodring)

Att förstå dessa storleksskillnader är avgörande för korrekt identifiering och avlägsnande i tid, vilket kan bidra till att minska risken för sjukdomsöverföring.